Kristi Förklarings ortodoxa kyrka

 

Kristi Förklarings ortodoxa kyrka är belägen i Stockholms norra innerstad, på Birger Jarlsgatan 98. Om man inte känner till adressen är det inte lätt att hitta kyrkan. Det sexvåningshus i vilket den befinner sig har ingenting kyrkligt i sin arkitektur. Endast ett förgyllt ortodoxt kors i en blå oval över en av husets portar visar var kyrkan finns.

 

Men man behöver bara träda över tröskeln och gå nerför de få trappstegen, så tystnar gatularmet och man befinner sig i en trivsam ortodox huskyrka. Den är inte stor, men gör ett ljust och vackert intryck. Ikonostasen har bara en ikonrad och är utförd med gracila sniderier, väggarna är i gul och rosa konstmarmor och ljuset strömmar ner från det matta glastaket. Allting här bidrar till ett intryck av frid och glädje.

 

Kyrkan befinner sig på sin nuvarande plats sedan 1907, men dess historia är mycket äldre; den hänför sig till början av 1600-talet. Kristi Förklarings ortodoxa kyrka är den äldsta av de ryska kyrkorna utanför Ryssland och församlingen är Sveriges första icke-lutherska församling efter reformationen.

 

 

Rysk-svenska förbindelser

 

Ryska kyrkan i Stockholm börjar sin historia i samband med fredsfördraget i Stolbova mellan Sverige och Ryssland år 1617. Enligt paragraf 15 erhöll de ryska köpmännen i Stockholm och Viborg rätten att fritt få hålla sina gudstjänster enligt sin egen tro: ...de måge hafue deris friie gudstjenst efter deris religion i deris hus och stufuur udi Stockholm och Wiiborgh.

 

De rysk-svenska förbindelserna har en månghundraårig historia även före freden i Stolbova. Redan under vikingatiden banades en handelsväg från varjagernas land till grekernas land — det vill säga från Sverige till Konstantinopel. Den ryska Nestorskrönikan berättar för året 862 att ryssarna sände bud till varjagerna, dvs vikingarna: Vårt land är stort och rikt, men det finns ingen ordning i det. Kom och var furstar över oss. Tre bröder hörsammade kallelsen. Den äldste, Rurik, slog sig ner i Novgorod och grundade den första ryska furstedynastin. På den tiden var Östersjön — "Nordeuropas Medelhav" — en plats för ömsesidiga och täta kontakter mellan de folk som levde längs stränderna.

 

Sveriges förste kristne konung Olof Skötkonung gifte i början av 1000-talet bort sin dotter Ingegerd med novgorodfursten Jaroslav den Vise. Som änka vigdes hon till nunna under namnet Anna. Hon blev senare under medeltiden vördad av Kyrkan som helgon och är därmed kristenhetens första kvinnliga helgon av svensk börd.

 

På 1100- och 1200-talen fanns det i Sigtuna och på Gotland ryska handelsmän. Vid Stora torget i Visby låg en rysk handelsgård med kyrka, vars grundmurar grävdes fram på 1970-talet.

 

 

Ryssgården

 

Efter freden i Stolbova 1617 inrättades en rysk handelsgård i Stockholm, som till en början var belägen vid Brunnsgränds mynning i Gamla Stan. År 1641 byggdes en ny handelsgård på Södermalm, strax söder om Slussen, på den plats framför Stadsmuseum som än idag bär namnet "Ryssgården". Under den första tiden fanns ingen speciell kyrkolokal i Ryssgården, utan gudstjänsterna hölls i ett av magasinen, som då kallades för "bönehuset". Präst sändes till Stockholm av Novgorods ärkebiskop under den tid köpmännen uppehöll sig här. Den förste som är känd till namnet var prästen Emelian, som kom från Novgorod i juli månad 1651. Även det faktum att Kristi Förklarings kyrkas äldsta arkiv skickades till konsistoriet i Novgorod vittnar om att kyrkan i äldsta tid var underställd ärkebiskopen där.

 

De ofta förekommande krigen avbröt det fridfulla livet, handeln och för en tid även gudstjänsterna i ryska kyrkan. Efter ett uttröttande krig länderna emellan slöts freden i Kardis år 1661. Här bekräftades ännu en gång ryssarnas rätt att få ha en handelsgård i Stockholm.

 

Sommaren 1670 överfördes ortodoxa kyrkan från Ryssgården till det stora stenhus som uppförts på tomten intill — Södra stadshuset (nuvarande stadsmuseum). Här stannade kyrkan till den våldsamma branden den 6 december 1694 som ödelade hela Ryssgården.

 

Den nya Ryssgården uppfördes i tegel och korsvirke under åren 1695-1697. I anslutning till Södra stadshusets flyglar byggdes två flyglar med magasin och bodar och en tvärlänga för kontor och våghus.  Kyrkorummet inrymdes i den södra flygeln och var från början avsett att vara beständigt. Här förblev kyrkan till år 1748. Flera av Kristi Förklarings kyrkas föremål, såsom kalk, gudstjänstböcker och den stora ljuskronan härstammar från denna äldsta period i kyrkans historia.

 

 

Kyrka både för de ryska köpmännen och den ryska beskickningen

 

I och med att en rysk beskickning upprättades i Sverige år 1700 och beständiga diplomatiska kontakter knöts påbörjades en ny period för den ortodoxa kyrkan i Stockholm. Det första ryska sändebudet var furst Andrej Chilkov. Då han hade en diplomats alla rättigheter, tog han med sig både präst och kyrkliga föremål till Stockholm för att inrätta en egen huskyrka i sitt hem. Men den skulle bara komma att existera några månader — Stora Nordiska kriget utbröt.

 

När Peter den Store började sina militära operationer mot Sverige, befallde Karl XII att det ryska sändebudet skulle underkastas husarrest, att all hans egendom skulle konfiskeras och att alla ryska köpmän skulle drabbas av samma öde. Under kriget, som varade i 18 år, höll man ibland gudstjänst för de ryska krigsfångarna i den ortodoxa kyrkan i Ryssgården. År 1716 förvisades alla ryska fångar till Visingsö, där de nu vilar på den ryska kyrkogården.

Därefter hölls inga gudstjänster i kyrkan i Stockholm förrän kriget var slut.

 

År 1721 slöts freden i Nystad mellan Ryssland och Sverige. De diplomatiska förbindelserna mellan länderna återupptogs och till Stockholm kom med ministers rang kammarjunkaren M.P. Bestuzjev-Rjumin för att representera sitt land vid det svenska hovet. Då kyrkan i Stockholm nu befann sig knuten till den ryska beskickningen kom den att lyda under Utrikeskollegiet i S:t Petersburg och det var den Heliga Synoden och inte längre ärkebiskopen av Novgorod, som bestämde vilka präster och kyrkotjänare som skulle tjänstgöra här.

 

År 1725 kom prästmunken Venjamin Falkovskij till Stockholm. Han skrev till Synoden i S:t Petersburg: Kyrkan i Ryssgården är liten och i dåligt skick. Jag har inte kunnat hitta där vare sig skrudar för prästen eller kyrkliga kärl, inte heller något annat som behövs för gudstjänsten — detta på grund av att allting är konfiskerat av svenskarna. Inom kort återköpte man hela den kyrkliga egendomen. Dock skulle prästmunken Falkovskijs energiska verksamhet inte bli långvarig. På grund av en konflikt med sändebudet greve Golovin var han tvungen att lämna Stockholm.

 

Först 1737 sände man åter fast kyrkopersonal till Stockholm, bestående av präst, diakon och två sångare-föreläsare. I instruktionerna till prästen sades bland annat att han skulle uppsända böner för den härskande store konungen. Men eftersom Sverige förklarade Ryssland krig 1741, skickades kyrkopersonalen bort från Stockholm till Reval.

 

I dokumenten från denna tid finner vi för första gången kyrkans namn: "Guds Moders Lovsångs kyrka". Detta är troligen inte kyrkans ursprungliga benämning, utan hänför sig till Stora Nordiska krigets tid, då de fångna ryska generalerna i Stockholm lät sätta upp en ikon "Guds Moders Lovsång" på kyrkans ikonostas. Dessförinnan — på 1600-talet — hade kyrkan förmodligen ett annat namn. I ett Evangelium tillhörande kyrkan och tryckt i Moskva 1707 finns en anteckning att den tillhör den Allerbarmhärtigaste Frälsarens kyrka i Ryssgården i Stockholm.

 

När freden i Åbo slöts 1743 bestämde man att Ryssgården skulle byggas om, vilket även inkluderade kyrkan. Emellertid drog denna plan ut på tiden och prästen Alexander Lvov, som kom till Stockholm 1746, förklarade att han inte kunde fortsätta att hålla gudstjänst i den gamla kyrkan på grund av dess dåliga skick. Därför vände sig det ryska sändebudet, baron Korff, till konung Fredrik I med en anhållan om att man skulle få ett rum i Södra stadshuset som skulle kunna brukas till rysk kyrka.

 

 

Kyrkan förnyas

 

Konung Fredrik I var välvilligt inställd till baron Korffs anhållan och kyrkan flyttades genom ett speciellt påbud år 1748 till Södra stadshuset, till ett rum i översta våningen i hörnet av Södermalmstorg och Götgatan. Emellertid var kyrkans inredning fortfarande ytterst enkel. Dessutom härjades den av en brand som skadade ikonostasen, vissa ikoner och ljuskronan. Greve Ivan Osterman, som kom som ryskt sändebud till Sverige år 1760, skrev till kejsarinnan Elisabeth I: När jag kom hit  fann jag att Er Kejserliga Höghets grekisk-ryska kyrka hade så fattiga skrudar, kyrkokärl och även ikonostas att det nästan inte är möjligt att använda sig av dem.

 

Ostermans ansträngningar bar frukt. År 1761 anförtrodde Stockholms magistrat stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg att utarbeta en plan för att utvidga ryska kyrkan. Det projekt som förelades ansågs dock vara för dyrt och det stannade på papperet. Tre år senare (då regerade redan Katarina II i Ryssland) gav Utrikeskollegiet i S:t Petersburg äntligen de nödvändiga medlen. Carlberg utarbetade ett nytt, mer blygsamt projekt för kyrkan och arbetet påbörjades.

 

Utrikeskollegiet avstod från sin ursprungliga plan att förfärdiga en ny ikonostas för stockholmskyrkan och bestämde sig för att skicka hit en fältkyrka, som hade använts i Preussen under sjuåriga kriget. Man valde en Kristi Förklaringskyrka som funnits i staden Memel. Från S:t Petersburg fraktades i september 1767 på det svenska fartyget Emanuel en vacker barockikonostas, altare och en uppsättning skrudar, kyrkokärl och gudstjänstböcker. Dessutom utfördes i Stockholm av den svenske silversmeden Lars Boye sakramentshus, välsignelsekors och rikt dekorerade silverpärmar till ett altarevangelium.

 

Allt arbete med den nya kyrkan var avslutat på sommaren 1768 och den invigdes till Kristi Förklaring. De ryska köpmännens 1600-talskyrka hade nu förvandlats till en elegant kyrka i ljusa färger, helt i 1700-talets stil och smak. Salen där kyrkan var belägen ligger högst upp i Stadsmuseum och kallas idag "Tessinsalen".

 

Sedan Gustaf III år 1781 påbjudit ett edikt om trosfrihet, förvandlades Kristi Förklarings kyrka från att ha varit liksom offentlig till att verkligen bli en offentlig kyrka.

 

Från och med 1788 var det under några år inga gudstjänster på grund av ett nytt krig mellan Sverige och Ryssland. Efter fredsslutet invigdes kyrkan på nytt på kejsarinnan Katarina II:s helgondag — den 24 november 1793 (enligt gamla kalendern). Det nyligen anlända sändebudet greve Rumjantsev var då närvarande.

 

När kriget 1808-1809 utbröt var prästen och kantorerna tvungna att återvända till Ryssland och kyrkan stod låst ända till hösten 1812. Följande år skickades till den renoverade kyrkan nya skrudar, som hade skänkts av Hennes Majestäts Kabinett, samt även olika kyrkoböcker från den Heliga Synodens bibliotek.

 

År 1838 besökte tronföljaren Alexander Nikolajevitj — senare Alexander II — Stockholm under sin europaresa. På grund av detta renoverades kyrkan och från Petersburg skickade man efter nya skrudar, en uppsättning festikoner, fem större ikoner i förgyllda ramar samt plasjtjanitsan (Kristi gravbild). Den 20 juni (enligt gamla kalendern) bevistade den tjugoårige tronföljaren gudstjänsten i stockholmskyrkan. Ett ögonvittne beskrev: Beskickningens präst celebrerade på ett utmärkt sätt. Matroserna från vårt fartyg bildade en kör på kliros (körplatsen).

 

 

Flyttningstider

 

Trots att kyrkan blivit renoverad flera gånger förföll den allt mer under sin hundraåriga existens i Södra stadshuset. Ur ett brev från ryska beskickningen till Utrikesministeriet i Petersburg år 1845 framgår det att huset nu var i ett synnerligen förfallet skick och att själva kyrkorummet inte bara var mycket obekvämt, utan till och med fult och ovårdat. Man bestämde sig därför att kyrkan under någon tid skulle förläggas till en hyrd lokal. Kristi Förklarings kyrka påbörjade nu en vandrande tillvaro. Innan den fick en beständig lokal hann den under ett halvt århundrade byta adress fem gånger.

 

År 1846 ingick man ett kontrakt med ägaren till ett hus på Malmskillnadsgatan. Denna trevåningsbyggnad hade speciellt blivit uppförd för att inrymma ryska kyrkan och bostäder för prästen och kantorerna. Ryska beskickningens försök att förlänga kontraktet till ytterligare en period hade ingen framgång då ägaren krävde förhållanden som var förnedrande för beskickningens heder.

 

År 1852 utgavs i Stockholm "Den helige Johannes Chrysostomi liturgi, sådan den i Grekisk-Ryska Kyrkan firas", översatt till svenska av kyrkoherden Arsenij Soudakoff. Ryske envoyén Jakob Daschkoff skrev att prästen Soudakoff ... med iver ägnade sig åt att sprida sann förståelse av den grekisk-österländska kyrkans dogmata både här och i Finland. Några årtionden senare, år 1886, utgav dåvarande kyrkoherden Wasilij Archangelskij i Stockholm både Johannes Chrysostomos' och Basilius den Stores liturgier. Denna utgåva, som bekostades av den Heliga Synoden i S:t Petersburg, behövdes i Stockholm för att gratis delas ut bland de svenskar som så ivrigt intresserar sig för våra ortodoxa gudstjänster, som Archangelskij skrev. Synoden beslöt vidare att den svenska översättningen av liturgierna skulle vara till försäljning i Petersburg, i Finland och i Baltikum för den svenska befolkningens behov.

 

Efter tio år på Malmskillnadsgatan hyrde man år 1856 två våningar i ett hus på Jungfrugatan. Den nya lokalen i stadens norra utkanter — Ladugårdslandet — visade sig vara sämre än den föregående. Det gick bara några år innan man fick lov att erkänna att huset aldrig någonsin har renoverats, har blivit mycket förfallet och kräver genomgående reparationer.

 

En ny flyttning följde år 1867, denna gång till Drottninggatan. Under tiden hade man i S:t Petersburg gjort en översyn av utlandskyrkornas ställning och utarbetat en ny plan för dessa kyrkors personalstorlek. Detta föregicks av att man under tre års tid diskuterade stockholmskyrkans öde — många medlemmar i en speciell kommission vid Utrikesministeriet uttalade sig för att den skulle stängas. Mot detta framlades argumentet att genom att stänga kyrkor i utlandet berövas Ortodoxa Kyrkan möjligheten att göra sig känd i Väst. Sålunda kom kyrkan att bevaras trots att församlingen var så liten — bara ett femtiotal personer.

 

Tio år senare byggde arkitekten N.J. Karlstedt på sin tomt vid Majorsgatan ett speciellt hus för kyrkan och dess personal. Den 31 oktober 1877 (gamla stilen) invigdes kyrkan med dess höga venetianska fönster på tredje våningen. Trots detta gick förhoppningarna om en beständig och bekväm lokal om intet även i detta fall. Huset, som hade byggts i snabb takt, satte sig, väggarna sprack och dessutom hade man stort obehag av dem som bebodde gårdsflygeln. Allt detta uppmärksammades genast av den nye kyrkoherden, Peter Rumjantsev, som kom till Stockholm i oktober 1888.

 

Denne verksamme prästs person och öde förtjänar speciell uppmärksamhet. Fader Peter Rumjantsev föddes i Samara 1854 och dog i Stockholm 1935. Han var präst i stockholm i nästan femtio år, skrev en grundlig historik över kyrkans historia och var medlem i flera historiska och arkeologiska föreningar. Under den tid han var kyrkoherde inträffade de mest dramatiska händelserna i Rysslands historia: första världskriget, bolsjevikrevolutionen och den ryska emigrationen. Som ingen annan har fader Peter gjort synnerligen mycket för att Kristi Förklarings kyrka i Stockholm skulle bestå.

 

Efter att ha fått tillstånd av Utrikesministeriet i S:t Petersburg undertecknade den ryska beskickningen år 1891 ett kontrakt med ingenjören R. Sandberg, som hade levt tjugo år i Ryssland och som nu började uppföra ett hyreshus i hörnet av Odengatan och Valhallavägen. Projektet till den imponerande femvåningsbyggnaden, bevarad än idag, utfördes av arkitekten G. Fristedt. Kyrkoflygeln mot Odengatan kröntes av en förgylld kupol med ett kors av glas. Kyrkointeriören skapades av den berömde arkitekten Ferdinand Boberg, efter vars skiss man utförde ornament i taket. Kyrkan invigdes den 26 november 1892, på kejsarinnan Maria Feodorovnas födelsedag.

 

Samtidigt vände sig fader Peter till det ryska sändebudet i Stockholm med en anhållan om att man från S:t Petersburg skulle erhålla en ny ikonostas, eftersom den gamla inte överensstämde med den nya kyrkans mått. Inom kort sändes till Stockholm en vit snidad ikonostas i rysk stil, utformad efter fader Peters önskemål. Tillsammans med den kom det två större ikoner för körplatserna och en samling månadsikoner. Den nya ikonostasen står ännu i kyrkan. Den invigdes på Kristi Förklarings dag, den 18 augusti 1893. Barockikonostasen från 1700-talet sändes 1901 till ryska kyrkan i Hamburg.

 

 

Kyrkan flyttar

till Birger Jarlsgatan

 

Det hade knappt hunnit gå tio år sedan den dag kyrkan på Odengatan invigdes, förrän man fick börja tänka på en ny lokal, eftersom husets nye ägare beslöt sig för att bryta kontakten med beskickningen. I slutet av år 1905 lyckades man underteckna ett kontrakt med arkitekten Wilhelm Daen, vilken efter ett eget projekt påbörjade ett hyreshus på Birger Jarlsgatan 98. Ägaren förpliktade sig att från gården bygga till en kyrkosal och att upplåta bostäder för församlingsföreståndaren och kantorerna. Innan han hade hunnit avsluta arbetet sålde Daen den ofullbordade byggnaden, varför kyrkans invigning skedde först påsken 1907, den 27 april.

 

Äntligen fick den ortodoxa kyrkan en beständig lokal. Stockholms norra stadsdel, där kyrkan befinner sig, började bebyggas först vid sekelskiftet och eftersom den låg så avlägset från centrum, kallade stockholmarna denna stadsdel för Sibirien.

 

En av det "ryska Stockholms" mest betydelsefulla händelser blev bröllopet mellan prins Wilhelm och storfurstinnan Maria Pavlovna, vilka vigdes i Tsarskoje Selo 1908. Den 1 april 1910 invigde fader Peter Rumjantsev deras palats Oakhill på Djurgården, vilket hade byggts av arkitekten Ferdinand Boberg. Palatset var en bröllopsgåva från storfurstinnan Elisaveta Feodorovna. Det furstliga äktenskapet visade sig emellertid inte bli långvarigt och sex år senare återvände Maria Pavlovna till Petersburg.

 

 

Kyrkogården

 

På 1600- och 1700-talen hade de ortodoxa ingen egen kyrkogård utan man begravde sina döda vid Katarina, Maria Magdalena och Adolf Fredriks kyrkor. På 1800-talet begravdes ryssarna vid Solna kyrka och på Norra begravningsplatsen. Här ligger begravda diplomaterna greve Suchtelen, Jakob Daschkoff, Grigorij Okunev, professorn i matematik vid Stockholms universitet Sofia Kovalevskaja, luftseglaren Rolla och kyrkoherde Peter Rumjantsev. En särskild ortodox begravningsplats inrättades först år 1933 på Skogskyrkogården, där församlingsborna begravs än idag.

 

 

Flyktingtider

 

Bolsjevikrevolutionen, inbördeskriget, den röda terrorn, religionens utplånande och massemigrationen — allt detta förändrade det ryska livets traditionella sätt att vara. En helt ny epok började nu för de ortodoxa kyrkorna utanför Ryssland, vilka år 1917 var omkring femtio allt som allt.

 

För Kristi Förklarings kyrka började nu en period av svåra prövningar. Den avbrutna kontakten med Petrograd betydde i praktiken ett finansiellt slut för församlingen. Endast församlingsbornas osjälviska ansträngningar gjorde det möjligt att bevara kyrkan. Under de första åren efter revolutionen kom ryska emigranter från Petrograd till Stockholm och församlingen växte, från att ha bestått av några tiotal personer, till flera hundra. Församlingsborna organiserade årliga soaréer, konserter, rysk teater och samlade in medel för att hjälpa kyrkan. Detta gjorde det möjligt att komma igenom de svåraste åren under 1920-30-talen och att rädda kyrkan från att stängas.

 

Under första världskriget fanns i Stockholm "Ryska kommittén" som var underordnad Ryska Röda Korset. Denna hade till uppgift att materiellt hjälpa de ryska soldaterna vid fronten eller dem som satt i fångläger. Kommittén arbetade också med repatrieringen av soldaterna genom Sverige tillbaka till Ryssland. I början av 1918 omvandlades Ryska kommittén, och under ordförandeskap av fader Peter Rumjantsev ägnade den sig åt att hjälpa de utblottade ryska emigranterna. Man organiserade en rysk skola och under 1920-talets första år bildades ett kyrkoråd, som utarbetade församlingens stadgar. Dessa stadfästes och församlingen erkändes 1925 av konung Gustav V genom en speciell resolution.

 

Rysslands patriark Tichon utnämnde 1921 metropolit Evlogij (Georgievskij) att styra alla ryska kyrkor i Västeuropa. Därmed bildades det Ryska ärkestiftet-exarkatet med centrum i Paris, till vilket stockholmskyrkan hör. Mot slutet av 1920-talet avbröts alla förbindelser mellan det västeuropeiska stiftet och Moskvapatriarkatet, och år 1931 upptogs stiftet i Konstantinopels patriarkat.

 

Till Sverige sändes år 1936, efter fader Peter Rumjantsevs död, prästen Stefan Timtchenko, som hade avslutat sina studier vid det ortodoxa teologiska institutet Saint-Serge i Paris. År 1972 vigdes han till biskop och ledde församlingen fram till sin död år 1979. Efter andra världskriget kom det många ryska flyktingar från Finland, Baltikum och Tyskland. De som stannade i Sverige anslöt sig till Kristi Förklarings församling. Bland dem var protodiakon Wladimir Iiling, som kom att tjänstgöra i kyrkan i mer än 30 år. Också under senare år har det flyttat många ryssar till Sverige och numera är antalet medlemmar i församlingen mer än 1600.

 

 

Byggnadsminne

 

På grund av de svåra ekonomiska förhållandena både i mellankrigstiden och tiden efter andra världskriget kom kyrkans underhåll att bli eftersatt. Golvet sjönk betänkligt, det tidigare i guld och blått målade glastaket förstördes genom regnvatten som också skadade gamla ryska textilier. De vackra marmorerade väggfälten med de rosa pilastrarna kom att övermålas med gul färg.

 

Under en följd av år har kyrkan restaurerats och återställts, så långt möjligt, till det utseende den hade vid invigningen år 1907. Genom Riksantikvarieämbetets försorg har väggarnas marmorering framtagits och konserverats. Allt arbete har möjliggjorts tack vare bidrag av Hans Majestät Carl XVI Gustav från Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur samt genom statliga medel.

 

På grund av sin långa historia och därför att kyrkan, som är unik i sitt slag för Sverige, utgör ett gott exempel på en rysk huskyrka som de såg ut i det gamla Ryssland, förklarades Kristi Förklarings ortodoxa kyrka 1999 för byggnadsminne. Detta innebär att den inte får rivas och inte heller förändras utan skall bevaras för framtiden.

Kristi Förklarings ortodoxa församling

KONSTANTINOPEL - PATRIARKATET