​

Ortodoxins söndag, 2019

Kära församlingsmedlemmar i Kristi Förklarings kyrka i Stockholm,

Jag tackar er för att ni samlades den 17 februari och tillsammans träffade ert val att i Kyrkans nuvarande komplicerade och världsomspännande krissituation inte stanna kvar i det Universella patriarkatet och att inte förena er med Moskvapatriarkatet utan att i stället vända er till den lilla och anspråkslösa men urgamla Bulgariska kyrkan, vars barn både fader Angel och jag i all ödmjukhet är. 

Det faktum att ni intensivt har sökt, och nu har funnit, ett kanoniskt skydd talar för att ni, som är medlemmar i en församling i ”Herrens Förklarings” ryska tradition, är människor med en djup förståelse för den Ortodoxa trons innersta väsen – att leva i eukaristisk gemenskap med Gud och med våra medmänniskor. Ni och jag delar fullständigt tanken att det är Guds vilja att vi ska förbli förenade med vår Herre Jesu Kristi Enda, Heliga, Allmänneliga och Apostoliska kyrka.

Även när det gäller er önskan om att er församling ska hålla sig utanför alla slags politiska konflikter är vi av fullständigt samma mening.

Som biskop kan jag försäkra er att Gud älskar er, och att han har givit er en god präst, som ni – efter vad jag har förstått – respekterar och aktar. Jag har också förstått att ni tillsammans med honom lever ert andliga liv i frid och i ömsesidig förståelse. Jag skulle bli glad om ni även i fortsättningen kan bevara friden och endräkten i församlingen.

Akta er för att sätta er lit till någon som ni inte har prövat. Herren Jesus Kristus säger oss själv i sitt evangelium att i de yttersta tiderna kommer lismare att uppträda som kommer att tala till er i Hans namn: tro dem inte. Fortsätt att sköta era administrativa ärenden tillsammans, i enighet, och sätt alltid Kyrkans värden framför de världsliga. Som det är sagt – folkets röst är Guds röst.

Liksom hos er har också jag här hos mig troende av olika nationaliteter, med olika språk som modersmål. I mitt stift finns det även flera församlingar som använder den julianska kalendern. Det har aldrig varit något problem! Liksom många av er har jag länge levt i utlandet – jag har redan bott i USA i 37 år, fast jag älskar Europa mera... Men det som är det viktigaste för den Ortodoxa kyrkan i hela världen, idag likaväl som i forna tider, är starka, stabila och levande församlingar.

Vi har alla olika stadgar som vi följer – Synodens, Stiftets, församlingarnas. Men jag värdesätter ändå anden högre än bokstaven. Och sålunda, sedan 37 år – hemma och i utlandet – är vårt stift, trots alla svårigheter som vi måst genomleva, en trygg hamn där vi tillsammans söker frälsning hos Gud.

Jag uppskattade innehållet i protokollet från ert församlingsmöte och brevet från kyrkorådet, därför att jag såg att mycket hos er överensstämmer med våra ideal när det gäller Kyrkan. Det är därför som jag har svarat på anhållan: jag innesluter er församling i mitt stift, så att ni inte ska behöva skiljas från er församlingsherde fader Angel, utan att ni tillsammans med honom – en hjord med en herde – ska fortsätta på er andliga väg till det goda, och när den tiden kommer till era själars frälsning.
Med en liten försening, men dock i början av fastetiden, vänder jag mig till er med orden: 
Jag förlåter, förlåt! Genom mina böner önskar jag er alla att den Stora fastan för er ska bli lätt och nåderik!

Med kärlek i Herren, eder ständige förebedjare

​

JOSEF, 
Amerikansk, Kanadensisk och Australisk 
Metropolit inom det Bulgariska patriarkatet

​

​

​

​